Zhao (stat)
From Wikipedia, the free encyclopedia
Zhao (赵国; Zhào Guó) var ett rike i Kina under De stridande staterna som existerade från 403 f.Kr. till 222 f.Kr.[1]
Zhao | ||||
赵国 Zhào Guó (kinesiska) | ||||
| ||||
Zhao under De stridande staterna, 260 f.K. | ||||
Huvudstad | Handan i Hebei
| |||
Bildades | 403 f.Kr. | |||
– bildades genom | delning | |||
– bildades ur | Jin | |||
Upphörde | 222 f.kr. | |||
– upphörde genom | erövring | |||
– uppgick i | Qin | |||
Idag del av | Shanxi Inre Mongoliet Hebei |
Under första delen av Zhoudynastin (1045 - 256 f.Kr) var familjen Zhao en vikit del i riket Jin. Efter att Chuan från Zhao 赵穿 mördat Jins hertig Ling 晋灵公 år 607 f.Kr. var det mycket nära att hela Zhao utplånades som hämnd för mordet. Släkten Zhao överlevde dock och lyckades återta sin maktposition i riket. 403 f.Kr. delade Zhao, Han och Wei upp riket Jin mellan sig och förklarade de sig som tre självständiga stater, men bibehöll en allians i kriget.[1] Markis Jing (r. 387–375 f.Kr.) flyttade huvudstaden till Handan i Hebei. År 354 f.kr. belägrades Handan av staten Wei (stat) vilket slutligen ledde till ett fredsfördrag där ländernas gränser slogs fast.[1]