Vilhelm I av Oranien
From Wikipedia, the free encyclopedia
Vilhelm I av Oranien (nederländska: Willem van Oranje), även kallad Vilhelm den tyste (nederländska: Willem de Zwijger), född 24 april 1533 i Dillenburg, död 10 juli 1584 i Delft, var prins (furste) av Oranien och ståthållare i Nederländerna från 1572.
Vilhelm var en rik adelsman som först tjänade vid den spanske regentens hov. Han tyckte att den lokala adeln hade för litet inflytande och att Spanien förföljde nederländska protestanter och anslöt sig därför till det nederländska upproret, mot sina tidigare herrar. Han var den mest inflytelserike och militärt skicklige av rebellerna och ledde nederländarna i flera militära framgångar mot spanjorerna. Han förklarades fredlös av den spanske kungen 1580 och mördades av Balthasar Gérard (även stavat ”Gerardts”) i sin bostad Prinsenhof i Delft vid en tidpunkt när Vilhelms popularitet var dalande. Upproret levde dock vidare, och ledde slutligen till nederländsk självständighet 1648.
Det finns flera förklaringar till hans smeknamn ”den tyste”. Den vanligaste är att han sällan uttalade sig i kontroversiella ärenden vid hovet eller i offentligheten, eller (enligt vissa uppgifter) till och med undvek att tala om sådana ämnen över huvud taget.
I Nederländerna är han också känd som Vader des vaderlands, ’fosterlandets fader’, och den nederländska nationalsången Wilhelmus van Nassouwe skrevs till hans ära.
Asteroiden 12151 Oranje-Nassau är uppkallad efter honom.[8]