Ramanujan–Peterssons förmodan
From Wikipedia, the free encyclopedia
Inom matematiken är Ramanujans förmodan, uppkallad efter Srinivasa Ramanujan,[1] en förmodan som säger att Ramanujans taufunktion, definierad som Fourierkoefficienterna τ(n) av modulära diskriminanten Δ(z)
satisfierar
där p är ett primtal. Generaliserade Ramanujans förmodan eller Ramanujan–Peterssons förmodan, introducerad av H. Petersson,[2] är en generalisering till andra modulära eller automorfiska former.