RMS Lusitania
From Wikipedia, the free encyclopedia
RMS Lusitania var ett brittiskt passagerarfartyg i rederiet Cunard Line byggt 1905-1906. När hon sjösattes var det världens största fartyg. 1907 erövrade Lusitania Atlantens blå band, genomsnittsfart 23,99 knop.
| ||
Allmänt | ||
---|---|---|
Typklass/Konstruktion | Ångfartyg | |
Systerfartyg | RMS Mauretania | |
Registreringshamn | Liverpool, Storbritannien | |
Historik | ||
Byggnadsvarv | John Brown & Co Ltd. i Glasgow | |
Sjösatt | 7 juni 1906 | |
I tjänst | 7 september 1907 | |
Öde | Sänkt 7 maj 1915 | |
Tekniska data | ||
Längd | 240 m | |
Bredd | 27 m | |
Tonnage | 31 550 ton | |
Maskin | 4 ångturbiner av Parsontyp | |
Maximal hastighet | 25 knop (46,3 km/h) | |
Passagerare | Totalt c 2 000
| |
På sin sista färd lämnade Lusitania New York den 1 maj 1915. Fartyget blev den 7 maj torpederat av en tysk ubåt (U-20) vid Old Head of Kinsale utanför Kinsale på Irland. 1198 av de 1959 personerna ombord dog vid förlisningen. Fartyget fraktade dock inte bara passagerare utan även ammunition, vilket är den mest diskuterade förklaringen till att U-20:s två avfyrade torpeder fick en så kraftig effekt på detta enorma fartyg. Dykningar på fartyget har i efterhand visat att lastutrymmen med ammunition och vapen är intakta. Ammunition ligger i prydliga högar efter att trälådorna har ruttnat bort. En mer sannolik förklaring är att heta ångpannor exploderade av det inforsande kalla havsvattnet.[1]
Enligt vittnesmål bland annat från fartygets befälhavare kapten Turner och överlevande passagerare träffades Lusitania av en enda torped. Endast sekunder därefter inträffade en mycket kraftigare explosion. Fartyget fick slagsida och gick under endast 18 minuter efter torpederingen. Även U-20:s befälhavare kaptenlöjtnant Walter Schwieger lär ha uppgivit och infört i loggboken att endast en torped avfyrades.