Pierrot Lunaire
From Wikipedia, the free encyclopedia
Dreimal sieben Gedichte aus Albert Girauds „Pierrot lunaire“ (Tre gånger sju dikter ur Albert Girauds ”Pierrot lunaire”), vanligen kallad Pierrot Lunaire ("Pierrot i månsken") op. 21, är en melodram av Arnold Schönberg. Det är en tonsättning av 21 utvalda dikter ur Otto Erich Hartlebens översättning av Girauds franska diktcykel med samma namn. Uruppförandet av det ca 40 minuter långa verket ägde rum i Berlins Choralion-Saal den 16 oktober 1912 med Albertine Zehme som solist.
Berättaren (röstläget är inte specificerat i partituret) görs oftast av en sopran som använder så kallad sprechgesang. Schönberg hade tidigare använt denna typ av talad text till instrumentalt ackompanjemang, kallat melodram i sina Gurre-Lieder,[1] och det var en genre på modet i slutet av 1800-talet.[2] Verket är atonalt, men Schönberg använder här inte den tolvtonsteknik som han kom att skapa åtta år senare.