Pentarki
From Wikipedia, the free encyclopedia
Pentarki (från grekiska Πενταρχία, Pentarchia från πέντε pente, "fem", och ἄρχω archo, "bestämmande") är en term inom kristendomens historia avseende idén om ett universellt bestämmande bland de kristna genom överhuvuden (eller patriarker) av fem huvudsakliga episkopala säten inom Romerska imperiet: Rom, Konstantinopel, Alexandria[särskiljning behövs], Antiochia och Jerusalem.[2]