Nagorno-Karabach
självstyrande territorium i södra Kaukasus / From Wikipedia, the free encyclopedia
Republiken Artsach, fram till 2017 Republiken Nagorno-Karabach[1][2] var en utbrytarstat med armenisk majoritetsbefolkning i södra Kaukasus, de facto beroende av Armenien. Republiken saknade internationellt erkännande och betraktades de jure som en del av Azerbajdzjan.
- Uppslagsordet ”Artsakh” leder hit. För promosingeln av Serj Tankian, se Artsakh (singel).
Den här artikeln bör enligt ett förslag flyttas till Republiken Artsach eller Artsach (2024-06) (Diskussion) Motivering: Denna artikel beskriver den numera upplösta utbrytarrepubliken Artsach. Nuvarande titel passar bättre in på en artikel om själva regionen. Mallen används för flyttningsförslag som behöver diskuteras, se diskussionssidan. Okontroversiella flyttningar kan utföras direkt. I fall då sidflytt kräver administratörshjälp, fråga efter denna på Wikipedia:Begäran om åtgärder. |
|
Den här sidan eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. (2020-11) Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2024-06) Motivering: Republiken har upphört att existera sedan invasionen 2023 Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Republiken Artsach Արցախի Հանրապետություն Artsachi Hanrapetutjun |
||||||
---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||
Nationalsång: Azat u ankach Artsach "Fritt och självständigt Artsach" |
||||||
Huvudstad (även största stad) | Stepanakert | |||||
Officiellt språk | Armeniska1 | |||||
Statsskick | republik | |||||
- | President | Arajik Harutiunjan | ||||
Självständighet | från Azerbajdzjan | |||||
- | Deklarerad | 6 januari 19922 | ||||
Area | ||||||
- | Totalt | 4 400 km² | ||||
- | Vatten (%) | försumbart | ||||
Befolkning | ||||||
- | 2015 års uppskattning | 150 932 | ||||
- | Befolkningstäthet | 34,3 inv./km² | ||||
Valuta | dram (AMD ) |
|||||
Tidszon | UTC+4 (DST+5) | |||||
Topografi | ||||||
- | Högsta punkt | Mrav, 3 340 m ö.h. | ||||
- | Största sjö | Sarsang-reservoaren | ||||
- | Längsta flod | Terter | ||||
Nationaldag | 2 september | |||||
Landskod | nkr.am (internet) | |||||
Landsnummer | 374 97 | |||||
1. Konstitutionen garanterar "det fria användandet av andra språk utbredda hos befolkningen." 2. Beslutat genom en folkomröstning som hölls 10 december 1991. |
Området Nagorno-Karabach (en rysk term som betyder "bergiga Karabach") blev en källa till dispyter mellan republikerna Armenien och Azerbajdzjan när båda länderna blev självständiga från Ryssland 1918. Sedan Sovjetunionen expanderat in i södra Kaukasus etablerades Nagorno-Karabach autonoma oblast (NKAO) inom Azerbajdzjanska SSR 1923. I november 1991 upplöste Azerbajdzjans parlament regionens självstyre[3] och den 10 december 1991 när Sovjetunionen hade kollapsat, genomfördes en folkomröstning i NKAO, det angränsande distriktet Shahumyan samt deldistriktet Getashen, som resulterade i en självständighetsförklaring från Azerbajdzjan som Republiken Nagorno-Karabach, vilken inte erkändes av någon internationell organisation eller något land, inklusive Armenien.
Under de sista åren före Sovjetunionens upplösning var området återigen en källa till dispyter mellan Armenien och Azerbajdzjan och situationen kulminerade i ett krig om området. Sedan eldupphör inträffade 1994 kom den största delen av Nagorno-Karabach-området och en del andra kringliggande områden i Azerbajdzjan under kontroll av Artsach.
I september 2020 inledde Azerbajdzjan det andra Nagorno-Karabachkriget, som varade i 3 månader. Genom sin militäroffensiv tog man kontroll över en del av södra Nagorno-Karabach, inklusive städerna Hadrut och Sjusja. Kringliggande områden runt Nagorno-Karabach som Kalbajar, Agdam och merparten av Latjin överlämnades till Azerbajdzjan som en del av avtalet som ingicks av parterna efter att ett vapenstillestånd utropades den 10 november 2020. Latjinkorridoren mellan Armenien och Artsach, samt resten av Artsach skulle säkras av ryska fredsbevarande trupper.[4]
Den 19 september 2023 bröt Azerbajdzjan vapenvilan och genomförde ytterligare en offensiv mot utbrytarstaten. De ryska fredsbevarande styrkorna ingrep inte, och republiken Artsach kollapsade redan nästa dag. Nästan hela republikens armeniska befolkning flydde till Armenien.[5] Artsachs president Samvel Shahramanyan skrev på en order som upplöste samtliga statliga institutioner från och med den 1 januari 2024, då republiken officiellt upphörde att existera som statsbildning.[6]