Monitor (örlogsfartyg)
From Wikipedia, the free encyclopedia
Monitor är en typ av pansrat örlogsfartyg med lågt fribord och rörligt kanontorn som infördes under 1860- och 1870-talen i ett flertal flottor, även bland den svenska. Monitorerna erhöll sitt namn efter det först byggda fartyget av detta slag, nämligen USS Monitor som konstruerades av John Ericsson för nordstaterna i Amerika i mars 1862. Fartygen fungerade närmast som flytande artilleriplattformar.
Monitor fick stor betydelse för utgången av det amerikanska inbördeskriget. USS Monitor är mest känt för sina insatser vid slaget vid Hampton Roads i mars 1862, där det hindrade pansarskeppet CSS Virginia (även känt som USS Merrimack) att bryta unionens sjöblockad av Norfolk. Detta slag var det första mellan två bepansrade örlogsfartyg.
Monitorernas yttre form skilde sig mycket från andra fartygs. Skrovets undre del var upp till ungefär 1 meter under vattenlinjen utformat på sedvanligt sätt. Över denna del kom den övre delen, det så kallade överhänget, som fortsatte cirka 0,5 meter ovanför vattenytan. Akterut blev överhänget större och skyddade propellern och rodret. Överhänget och det övre däcket var pansarklätt.
Skorstenen skyddades även den av pansar. Artilleriet var uppställt på däck i ett eller flera vridbara pansartorn. Även manöverbryggan var ett bepansrat torn. Luftväxlingen i alla rum under däck sköttes om med fläktar. För att i någon mån förbättra sjöegenskaperna hos dessa fartyg med sina låga fribord konstruerade man dem med en stor metacenterhöjd.
Efter framgångarna i nordamerikanska inbördeskriget kom monitorer att bli rikligt representared i särskilt mindre staters flottor. Konstruktionen blev dock snart föråldrad med förbättrade pansarbåtar på grund av sin dåliga sjövärdighet på öppet hav – monitorerna fungerade främst i skärgårdar – kanonerna visade sig bli obrukbara även i måttlig sjögång, de var därtill mycket långsamma. Under första världskriget utvecklade Storbritannien en ny typ av monitorer, små fartyg med ytterst starka skrov och ett par tunga kanoner med upp till 38 centimeters kaliber. De användes för anfall bland annat mot de tyska kustbefästningarna i Flandern.[1]
Monitorerna hade dock fortfarande en fördel; den flata skrovformen gjorde att de var väldigt grundgående, något som gjorde monitorer var den enda fartygstyp som kunde transportera tung eldkraft i grunda vattenområden som floder där sjövärdigheten inte var någon kritisk faktor. Bland annat använde amerikanska Mobile Riverine Force små flodmonitorer under Vietnamkriget. Den sista monitorn är den brasilianska Parnaíba som tillika är världens äldsta örlogsfartyg som fortfarande är i aktiv tjänst. De ryska flodpatrullbåtarna Projekt 1208 Slepen och Projekt 1248 Moskit har vissa drag av monitorer med sina stridsvagnstorn och pansrade skrov.