Metacentrisk höjd
From Wikipedia, the free encyclopedia
Metacentrisk höjd eller GM-höjd kallas den egenskap som anger stabiliteten hos ett föremål som flyter i en vätska, till exempel ett fartyg.
Ett föremåls metacentriska höjd beräknas med hjälp av 3 punkter:
- Föremålets masscentrum, vanligtvis kallad G.
- Den undanträngda vätskans masscentrum, vanligtvis kallad B.
- Den metacentriska punkten M, också kallad metacentrum.
M bildas där föremålets lutade tyngdkraftsriktning (vertikal i jämviktsläge) korsar den från B utgående flytkraftens vertikala riktning. Det absoluta avståndet mellan G och M blir direkt proportionellt mot föremålets stabilitet. Skulle M befinna sig nedanför G är föremålet labilt i vätskan och kommer att vicka.