Klotbergarter
bergart / From Wikipedia, the free encyclopedia
Klotbergarter, ofta kallade ögondiorit, klotgranit och orbikulär granit (efter latinska "orbis" = cirkulär), är sällsynt förekommande djupbergarter, vilka innehåller sfäriska former av stelnad magma. Dessa avviker från den omgivande stenen till vilken de är så starkt bundna, att de inte – eller endast med stor svårighet – kan separeras från denna.[1] Dessa "ögon" kan variera i storlek från några få centimeter upp till 20 centimeter, i undantagsfall upp till 40 centimeter. Den mörkare magman har delats upp i droppar och omges av den ljusare magman. Ögonen består av olika lager av olika material i koncentriska ringar, som till exempel i den nyzeeländska ögondioriten från Kampea magnetit, glimmer, fältspat och kvarts.[2]
Klotbergarter antas ha bildats genom förening av, men ej blandning av, två olika magmor.[3] Exakt hur den bildats är inte klarlagt, men de består ofta av en sfärisk eller fyrkantig kärna antingen isolerad eller med en eller flera koncentriska skal. Kärnan är i princip plagioklasfältspat, ofta i en radiellt orienterad mosaik. Ögonen kan vara deformerade, eller till och med fragmenterade, vilket antyder en orolig omgivning i magman under bildningsperioden.
Klotbertarter är mycket sällsynt förekommande, och de enskilda förekomsterna är små i storlek. Förekomster har upptäckts på kanske ett hundratal platser runt om i världen, ofta i gränszoner mellan granit, gnejs och diorit. De är regelmässigt skyddade från exploatering, och förekomsterna har endast i undantagsfall exploaterats i mycket begränsad skala. Många av de klotbergartsprover, som finns i samlingar, kommer från flyttblock. En stor del av världens kända förekomster finns i mellersta och södra Finland.