Kemisk passivering
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kemisk passivering, även kemisk passivisering, handlar om att se till att ett material påverkas mindre av miljöfaktorer såsom luft och vatten. Exempelvis kan man oxidera ytan för att undvika korrosion och missfärgningar. Passivering är ofta associerat med metaller och används för att skydda dem från korrosion. Vid passivering skapas ett tunt ytskikt på ämnet. Detta ytskikt skyddar mot kontakt med yttre korrosionsframkallande ämnen. Korrosion hos en aktiv metall sker när den reagerar med omgivningen för att bli mer kemiskt stabil. Passivering kan ske naturligt, men kan också aktivt åstadkommas med olika metoder. Passivering behöver inte nödvändigtvis ske genom en kemisk reaktion, utan kan ske genom exempelvis målning eller inoljning av ett ämne, då även detta skapar ett skyddande lager på materialet[1].