Homerun
basebollbegrepp / From Wikipedia, the free encyclopedia
Homerun eller home run (förkortat HR) är en statistisk kategori i baseboll. Den är en av de tre viktigaste för en slagman tillsammans med slaggenomsnitt och run batted in (RBI) (inslagen poäng).
En homerun är en hit (närmare bestämt en extra-base hit) som leder till att slagmannen kan runda alla baserna och komma hela vägen tillbaka till hemplattan i en och samma spelsekvens utan att bli bränd.
Det finns två typer av homeruns. Den numera vanligaste varianten kan kallas "automatisk homerun" eller "out-of-the-park homerun" och inträffar när slagmannen slår bollen över outfieldstaketet mellan foulstolparna (eller så att bollen träffar en av foulstolparna) utan att bollen vidrör marken och utan att den fångas av en utespelare eller studsar tillbaka in på planen mot en utespelare. En utespelare får sträcka sig över outfieldstaketet för att fånga bollen så länge hans fötter är på eller över spelplanen. Om en boll studsar i marken och sedan över outfieldstaketet är det ingen homerun utan en double, ofta kallad "ground rule double". Om en boll däremot studsar över outfieldstaketet på en utespelare eller dennes handske, räknas det som en homerun eftersom utespelaren inte är en del av spelplanen. En "automatisk homerun" innebär att bollen är död och att slagmannen samt eventuella löpare ute på bas inte kan bli brända av utelaget medan de springer runt baserna. Slagmannen och löparna måste dock vidröra baserna som de passerar och får inte springa förbi den som är framför dem; i sådana fall kan de förklaras brända.
Den andra sortens homerun är en så kallad "inside-the-park homerun" där bollen inte lämnar spelplanen men slagmannen ändå hinner springa runt alla baserna utan att bli bränd. I motsats till vid en "automatisk homerun" kan slagmannen och eventuella löpare ute på bas bli brända av utelaget när som helst medan de springer. Denna variant är i dagens baseboll mycket sällsynt eftersom spelplanerna numera är mycket mindre än förr. En "inside-the-park homerun" inträffar numera oftast när en snabblöpande slagman antingen slår en boll långt ut i outfield där bollen studsar på ett oväntat sätt bort från närmaste outfielder eller slår en boll som en outfielder försöker nå men misslyckas så att den flyger eller studsar förbi honom så att han eller någon annan outfielder måste springa efter den. Om slagmannen kan springa runt alla baserna tack vare att utespelarna gör en eller flera errors räknas inte slaget som en homerun, men alla poäng som görs av slagmannen och eventuella löpare ute på bas räknas ändå.
En slagman som slår en homerun gör alltid själv poäng och får även minst en och högst fyra RBI:s beroende på om det fanns löpare ute på bas och i så fall hur många. Om det inte fanns någon löpare ute på bas brukar det kallas en "solo homerun" då bara slagmannen själv gör poäng. Om det fanns en löpare ute på bas brukar det kallas en "two-run homerun" och om det fanns två löpare ute på bas brukar det kallas en "three-run homerun". En homerun som slås när det finns löpare på alla baserna kallas inte en "four-run homerun" utan en "grand slam homerun" eller bara en "grand slam". En sådan är det bästa tänkbara utfallet för en slagman och det sämsta tänkbara för en pitcher.
Vissa typer av homeruns har fått egna namn beroende på i vilken matchsituation de slås. En "walk-off homerun" är en homerun som slås av hemmalaget i botten av nionde inningen, i botten av en inning i förlängningen eller i botten av någon annan inning som är matchens sista, och som innebär att hemmalaget tar ledningen och därmed vinner matchen. Motståndarna måste då gå av (walk off) planen. Uttrycket sägs ha myntats av National Baseball Hall of Fame-medlemmen Dennis Eckersley.[1] Vid en "walk-off homerun" får alla löpare ute på bas och även slagmannen själv göra poäng, även om inte alla poängen behövs för att vinna matchen. Detta är ett undantag från huvudregeln att hemmalaget i en sådan situation bara får göra så många poäng att laget får ett mer än motståndarna.
En "leadoff homerun" är en homerun som slås av den första spelaren i lagets slagordning, alltså lagets första slagman i matchen.
Om en slagman slår en homerun direkt efter att en lagkamrat också gjort det brukar man säga att det handlar om "back-to-back homeruns". Om även en tredje slagman i rad lyckas slå en homerun kallas det "back-to-back-to-back homeruns". Fyra homeruns i rad är oerhört sällsynt, men har kallats "back-to-back-to-back-to-back homeruns".[2]
Homeruns är omtyckta bland supportrarna och de spelare som slår många homeruns tillhör oftast de mest populära och välbetalda spelarna.
Homeruns protokollförs även för pitchers, men för dem är det bäst att tillåta så få som möjligt.