Heatpipe
From Wikipedia, the free encyclopedia
En heatpipe är en anordning för att effektivt leda bort värme från en varm till en kall yta. Anordningen består av ett slutet rör som innehåller en mindre mängd vätska vald för att ha lämplig kokpunkt för avsett temperaturområde. Värmetransporten sker genom att vätskan förångas i den varma delen, ångan rör sig mot den kalla delen där den kondenseras, och sedan rör sig tillbaka mot den varma delen. Återtransporten kan ske genom kapillärkraft, tyngdkraft (gravitation) eller centrifugalkraft.
1. Arbetsmediet värms upp och förångas i den varma delen 2. Ångan rör sig mot den kallare delen. 3. Ångan kondenserar och avger värme, och blir åter vätska som absorberas av den porösa innerväggen. 4. Arbetsmediet flödar tillbaka mot den varma delen. | |
Heatpipes kan konstrueras för många olika temperaturområden. De som arbetar med hjälp av kapillärkraft har en övre gräns på möjlig storlek (avståndet mellan varm och kall zon) på jorden på några decimeter, och några meter i tyngdlöshet. De som arbetar med tyngdkraft kan vara åtskilliga meter i lodrät riktning.[1]
Vid gynnsamma driftbetingelser kan en heatpipe få en värmeledningsförmåga på 10 till 100 kW/m,K vilket är 25 till 250 gånger större än konduktiviteten i koppar som är 0,4 kW/m,K.[1]
De används till exempel för kylning av datorer och elektronik, kylning av utrustning i satelliter men också för att undvika nedledning av värme från pipelines för olja i permafrostområden.[2]
Anordningen behöver ingen kraftförsörjning och har inga rörliga delar och är mycket tillförlitliga om de inte drabbas av degradering som till exempel korrosion och/eller läckage.