Fysisk planering
From Wikipedia, the free encyclopedia
Fysisk planering omfattar den verksamhet som syftar till att avgöra hur mark och vatten skall användas i tid och rum. Arbetet med fysisk planering leder i regel till formuleringen av olika typer av planer, främst översiktsplaner och detaljplaner som måste följa Plan- och bygglagen. Plan- och bygglagen reglerar även ansvarsfördelningen mellan kommun och stat och trädde i sin senaste version i kraft 2 maj 2011 som ersättare av den ursprungliga lagen från 1987. Se även Samhällsplanering.
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-11) |
Denna artikel ingår i serien om A R K I T E K T U R | ||
Arkitektur | ||
Arkitekt | ||
Arkitekturens historia | ||
Arkitekturteori | ||
Byggnadskonstruktion | ||
Byggnadsmaterial | ||
Byggnadstyper | ||
Landskapsarkitektur | ||
Ljusarkitektur | ||
Inredningsarkitektur | ||
Fysisk planering | ||
|
Fysisk riksplanering (FRP) skall klargöra vilka mark- och vattenresurser i Sverige som kan vara av riksintresse. FRP är en samling av bestämmelser och planer som garanterar att dessa riksintressen beaktas. Genom naturresurslagen som trädde i kraft 1 juli 1987 har FRP:s riktlinjer fått sin lagliga ram.[1]