Franz von Baader
tysk filosof och teolog / From Wikipedia, the free encyclopedia
Franz Xaver von Baader, född den 27 mars 1765, död den 23 maj 1841, var en tysk filosof och teolog.
Franz von Baader | |
Född | 27 mars 1765[1][2][3] München[4][5][3] |
---|---|
Död | 23 maj 1841[1][2][3] (76 år) München[4][5][3] |
Begravd | Alter Südfriedhof kartor |
Medborgare i | Kungariket Bayern |
Sysselsättning | Ingenjör, universitetslärare, läkare, filosof, teolog |
Arbetsgivare | Münchens universitet |
Redigera Wikidata |
Som en äkta romantisk mångsysslare började Baader sin bana som läkare. Han ägnade sig därefter åt bergsvetenskapen och intog en framskjuten plats i det ämbetsverk, som ledde den bayerska bergshanteringen, och blev slutligen 1826 professor i spekulativ dogmatik i München.
I sin spekulation blev han först influerad av Kants, Fichtes och Friedrich von Schellings tanker, men drog efterhand liksom den franske filosofen Louis-Claude de Saint-Martin till Jacob Böhmes gudsmystik och utvecklade, trots sin katolicism, till en i dennes anda fantasifull, teosofisk världsförlossningslära.
Någorlunda gripbara främsträder hans grundtankar i hans Fermenta cognitionis (1822-25), och Vorlesungen über spekulative Dogmatik, men kan bättre förstås i den utläggning hans apostel Franz Hoffman ger i Spekulative Entwicklung der ewigen Selbsterzeugung Gottes (1835). Von Baaders samlade skrifter utgavs 1851-1860 i en upplaga om 16 band. På svenska utgavs ett urval 1901.