Emigrationsutredningen
From Wikipedia, the free encyclopedia
Emigrationsutredningen var en statlig utredning som utfördes från 1907 till 1913 som följd av emigrationen från Sverige till Nordamerika. Utredningen kom till stånd efter påtryckningar från stora opinioner i samhället som oroades över den stora utflyttningen. Utredningen leddes av den vid tiden mycket kände statistikern Gustav Sundbärg.
Emigrationen ökade kring år 1900 och nådde en ny topp 1903 då 35 000 personer lämnade landet. Siffrorna förblev höga till första världskriget och skrämde konservativa, som såg det som ett ifrågasättande av nationell solidaritet, och liberaler, som oroade sig för att arbetskraft nödvändig för ekonomisk utveckling gick förlorad.
En femtedel av alla svenskar var nu bosatta i USA,[1] och en riksomfattande konsensus gav mandat för att frågan skulle utredas.