Egnahemsrörelsen
folkrörelse med målet att ge arbetarklassen eget boende / From Wikipedia, the free encyclopedia
Egnahemsrörelsen var en folkrörelse med målet att ge arbetarklassen eget boende. Rörelsen uppstod i Sverige vid 1800-talets slut för att uppmuntra mindre bemedlade personer – i inledningsfasen främst jordbruksarbetare, småbrukare och lägre tjänstemän – att skaffa sig en egen eller förbättrad bostad i form av ett "egnahem". I många fall med en tillhörande försörjningskälla i form av ett småjordbruk, ett så kallat småbruksegnahem.
- Uppslagsordet ”Egnahem” leder hit. För andra betydelser, se Egnahem (olika betydelser).
Rörelsen var i inledningsfasen en landsbygds- och landsortsrörelse, men spred sig under 1900-talets början även till de större städerna, vilket bidrog till att den engagerade ett bredare skikt av samhällsgrupper, exempelvis industriarbetare och tjänstemän på mellannivå. Rörelsen förändrade även synen på stadens möjligheter under 1900-talets första hälft, där nya idéer om trädgårdsstäder, koloniträdgårdar och storgårdskvarter blev en sorts motrörelse till det som betraktades som "den mörka och osunda 1800-talsstaden". Rörelsen spred sig även till Norge i och med att tidskriften egne hjem började ges ut 1902. Rörelsen var också ett svar på de försörjnings- och bostadsproblem som uppkommit både i stad och på landsbygd efter 1800-talets stora folkökning.
En del av egnahemsområdena kallas idag för villaområden, även om beteckningen egnahem från början avsåg blygsamma bosättningar, till skillnad från större villor.
Några av de egnahemsområden som byggdes till följd av bostadspolitiken under 1900-talet fick namnet "Egnahem", som Egnahem i Trollhättan. På många orter i Sverige finns även gator som heter Egnahemsgatan eller Egnahemsvägen. En tätort har fått namn efter egnahemsformen, Burlövs egnahem i Skåne.
Radhus med äganderätt kallas ibland även egnahemsradhus, till skillnad från bostadsrätter.[1][2] Egnahemshus är också finlandssvenska för fristående bostadshus.[3]