d’Hondts metod
From Wikipedia, the free encyclopedia
d’Hondts metod eller heltalsmetoden är en metod för att fördela mandat vid olika former av val. Den är uppkallad efter den belgiska juristen Victor d’Hondt (1841–1901).[1]
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
I d’Hondts metod används så kallade jämförelsetal. De fås fram genom en enkel formel: partiernas röstetal (antalet personer som har röstat på partiet) divideras med antalet hittills erhållna mandat plus ett. Det innebär att ett parti har sitt röstetal som jämförelsetal innan man har fått sitt första mandat. Det största partiet får alltid det första mandatet. Efter detta divideras röstetalet med två och ett nytt jämförelsetal, som är hälften så stort som det förra, erhålls. Skulle detta fortfarande vara det största jämförelsetalet tilldelas partiet ett mandat till och får ett nytt jämförelsetal på röstetalet genom tre. Processen fortsätter till dess att alla mandat är tillsatta.
Metoden anses gynna stora partier. Detta kan uppfattas som en önskvärd egenskap: till exempel regeringsförhandlingar är ofta lättare mellan ett fåtal stora partier än mellan många små. För att motverka effekten används ofta utjämningsmandat då mandaten per valkrets är få. Där metoden används är det också vanligt med valallianser.