Distal radiusfraktur
From Wikipedia, the free encyclopedia
En distal radiusfraktur, (även handledsfraktur eller handledsbrott) är ett benbrott som drabbar radius-benet i underarmen.[1] Symptom vid fraktur är smärta, hematom (blåmärken), och snabbt isättande svullnad.[1] Handleden kan även vara vanställd.[1] Ulna (även kallat armbågsbenet) kan också brytas i samband med en radiusfraktur.[1]
Distal radiusfraktur | |
Synonymer | Bruten handled, handledsbrott[1] |
---|---|
En Colles fraktur sedd med röntgenavbildning. Det är en typ av distal radiusfraktur. | |
Medicinsk specialitet | Ortopedi, akutmedicin |
Symptom | Smärta, blåmärken, och svullnad i handleden[1] |
Vanligt insättande | Plötslig[1] |
Typer | Colles fraktur, Smith fraktur, Barton fraktur, Hutchinson fraktur[2] |
Orsaker | Trauma[2] |
Riskfaktorer | Osteoporos[1] |
Diagnostik | Baserat på symptom, röntgenavbildning[1] |
Behandling | Gipsning, kirurgi[1] |
Läkemedel | Smärtstillande, högläge[1] |
Prognos | Återhämtning över 1 till 2 år[1] |
Prevalens | ~33% av alla benbrott[2] |
Ungefär 25 000 personer drabbas av handledsfrakturer varje år i Sverige. Kvinnor över 50 år är överrepresenterade i statistiken.[3]
Bland yngre uppstår dessa frakturer vanligen vid idrottande eller vid motorfordonsolyckor.[2] Hos äldre är den vanligaste orsaken fall på utsträckt hand.[2] Äldre (i synnerhet kvinnor) som drabbats av distal radiusfraktur har ofta en underliggande benskörhet.[3] Handledsfrakturen kan delas upp i undergrupper, bl.a.: Colles, Smith, Barton, och Hutchinson frakturer.[2] Diagnosen misstänks framförallt baserat på symptom och bekräftas med röntgen.[1] Vid diagnosticeringen undersöks hela armen och handen, i syfte att upptäcka fler skador som kan ha uppkommit i samband med frakturtillfället.[3]
Eventuell felställning (dislokation) reponeras (förs tillbaka till ursprungsläget) kirurgiskt eller genom dragmanipulering.[3] Om behandlingen är icke-kirurgisk sätts oftast ett gips som sitter i sex veckor.[1] Kirurgi är i allmänhet rekommenderat endast om ledytan är skadad och felställd, radius-benet är alltför förkortad, eller om ledytan på radius lutar mer än 10% bakåt.[4] Bland dem som gipsas rekommenderas upprepad röntgenavbildning inom tre veckor för att kontrollera gipset säkerställer god position.[4] Gipsning medför risk för svullnad, vilket kan leda till bestående stelhet och försämrad funktion i leden. Vidare behandlas frakturen med fysioterapi,[3] för att återfå funktion och undvika muskelatrofi.
Distala radiusfrakturer är mycket vanliga.[4] De utgör mellan 25 och 50% av alla benbrott. De drabbar oftast unga män och äldre kvinnor.[2] Mellan ett och två år kan krävas för fullständig läkning.[1] I en rapport från SBU år 2017 fann man att trenden i Sverige gick mot fler och fler operationer vid handledsbrott.[5] Detta trots att många av skadorna kan läka lika väl utan operationer, vilket innebär att patienter utsätts för onödiga risken då de opereras.[5] Många äldre med benskörhet kan uppleva att de får tvetydig information eller ansvara för att återhämta sig från sin skada på egen hand.[5]