Blodprov
From Wikipedia, the free encyclopedia
Blodprov är det i särklass vanligaste sättet att utreda sjukdom. Dels kan celltyperna i blodet och dess egenskaper undersökas, exempelvis sänkan, dels kan förekomsten av kemiska ämnen, spårämnen, läkemedelssubstanser och hormoner mätas. Vidare kan sjukdomsalstrande bakterier och virus påvisas likaväl som antikroppar mot virus och bakterier.
Blodprov tas huvudsakligen på tre sätt: kapillärt, venöst och arteriellt. Den vanligaste typen av blodprov inom sjukvården är venösa blodprov. Metoden för blodprov väljs beroende på vad som ska analyseras, hur fort provsvaret vill fås, och vilken teknik som är lämpligast i den givna situationen.[1]
På många sjukhus finns standardpaket av blodprover, såsom M5, som är indikerat vid stroke, och inkluderar: hemoglobin, glukos, natrium, kalium, kreatinin, CRP, Troponin T, P-Protrombinkomplex, APTT, blodgruppering samt kvantifiering av vita blodkroppar, trombocyter och neutrofila granulocyter. De olika paketen kan ha olika namn beroende på sjukhus och region.[2]