Anna Laetitia Barbauld
brittisk författare och poet / From Wikipedia, the free encyclopedia
Anna Laetitia Barbauld, född Aikin 20 juni 1743 i Kibworth Harcourt i Leicestershire, England, död 9 mars 1825, var en brittisk poet, essäist, pedagog och barnboksförfattare.
Anna Laetitia Barbauld | |
Född | 20 juni 1743[1][2][3] Kibworth Harcourt, Storbritannien |
---|---|
Död | 9 mars 1825[1][2][3] (81 år) Stoke Newington, Storbritannien |
Begravd | London |
Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland och Frankrike[4] |
Sysselsättning | Poet, essäist, litteraturkritiker, barnboksförfattare, författare[5] |
Föräldrar | John Aitkin |
Redigera Wikidata |
Såsom en ”litterär dam” som var verksam i flera genrer, var Barbauld en framgångsrik författare i en tid då kvinnliga författare var sällsynta. Hon var en bemärkt lärare vid Palgrave Academy, och en banbrytande barnboksförfattare; hennes idéer stod modell för pedagogiken i mer än ett århundrade.[6] Med sina essäer visade hon att det var möjligt för kvinnor att medverka i den offentliga politiska debatten, varigenom hon ingav mod till andra kvinnliga författare.[7] Ännu viktigare var att hon med sin lyrik lade en av hörnstenarna till den engelska romantiken.[8] Barbauld var dessutom en litteraturkritiker som med sin antologi över 1700-talets romaner bidrog till att skapa den kanon över seklet som litteraturhistoriskt ännu består.
Barbaulds litterära karriär tog ett plötsligt slut år 1812 med utgivningen av dikten Eighteen Hundred and Eleven i vilken hon klandrade Storbritanniens medverkan i Napoleonkrigen.[9] De hätska recensionerna av dikten chockade Barbauld och hon utgav ingenting efter detta.[9] Hennes rykte blev också skamfilat när många av romantikens poeter, som hon varit impulsgivare till under franska revolutionens dagar, vände henne ryggen i samband med att de med ökande ålder blev allt mera konservativa. Under återstoden av 1800-talet omnämndes Barbauld enkom i egenskap av pedantisk barnboksförfattare, och var i stort sett bortglömd under 1900-talet. I och med uppkomsten av den feministiska teorin och dess landvinningar i litteraturvetenskapen under 1980-talet, återväcktes intresset för Barbaulds författarskap, vilket återgav henne en plats i litteraturhistorien.[10]