Andra vågens feminism
fas i feminismens historia, från 1960- till 1980-tal / From Wikipedia, the free encyclopedia
Den andra vågens feminism är namnet på den andra fasen av den organiserade feminismen eller kvinnorörelsen. Den spred sig från USA till den övriga västvärlden och även, om än i mindre grad, till andra delar av världen under 1960 och 1970-talen, och var en del av 1968-rörelsen. Den föregicks av den första vågens feminism och följdes av den tredje vågens feminism.
Termen 'andra vågens feminism' myntades av Martha Lear i The New York Times Magazine i mars 1968, för att avgränsa emot den föregående första vågens feminism, som hade fokuserat på lagliga rättigheter som rösträtt och egendomsrättigheter, från den då pågående kvinnorörelsens verksamhet och mål.[1] Andra vågens feminism handlade huvudsakligen om rättigheter som gällde specifikt kvinnor, så som rätten till fri abort, samt att till fullo genomföra de rättigheter man formellt redan hade fått under den första vågens feminism, men som på grund av informell diskriminering inte alltid tillämpades i verkligheten.