Al-Kindi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Abū Yūsuf Yaʻqūb ibn Isḥāq al-Kindī (arabiska أبو يوسف يعقوب إبن إسحاق الكندي) , kort Al-Kindi, levde 800-873 e.Kr. och var en arabisk filosof. Han brukar ibland refereras till som den första islamiska filosofen.
Al-Kindi | |
Född | أبو يوسف يعقوب بن إسحاق الصبّاح الكندي Kufa[1][2][3], Irak |
---|---|
Död | Bagdad[3] |
Andra namn | Abú-Júsuf ibn Ishák[4] |
Medborgare i | Abbasidkalifatet |
Sysselsättning | Filosof, astronom, läkare, kryptolog, matematiker, musikteoretiker |
Arbetsgivare | Visdomens hus |
Redigera Wikidata |
Hans grundläggande tes om världens ursprung beskrev han som en universell evig orsak som genom sin kraft har skapat världen. Denna eviga kraft identifierade Al-Kindi som Gud. Detta kan ses som en kontrast till den traditionella islamiska traditionen som hävdar världens ursprung ur en personlig Gud, som medvetet och självbestämt skapat världen.
Dock hävdade Al-Kindi att världens skapelse ändå var skapad av en medveten Gud, trots att han refererade till en opersonlig skaparkraft, genom att förklara sambandet mellan orsak och verkan och tanken på att alla handlingar som sker har en medveten orsak kunde han lösa detta problem. Det var alltså ändå Guds handlande som i slutändan låg bakom världens skapelse, en orsak måste alltid vara Guds verk. Samma tankegång återfinner man i Al-Kindis syn på universum. Han påstod att den övergripande makten, som är Gud, är fördelad i hela den universella existensen genom att vara uppdelad på olika plan.