Västeuropeiska unionen
From Wikipedia, the free encyclopedia
Västeuropeiska unionen (VEU) var en mellanstatlig militär allians mellan tio västeuropeiska stater. Organisationen bildades genom undertecknandet av ändrade Brysselfördraget 1954, men grunden lades redan genom Brysselfördraget 1948. VEU bildades ursprungligen på grund av misslyckandet med att upprätta en europeisk försvarsgemenskap. Franska nationalförsamlingen stoppade det föreslagna fördraget som skulle upprätta försvarsgemenskapen. Istället fördjupades det västeuropeiska militära samarbetet genom VEU. Under sin verksamma tid upprätthöll VEU ett nära samarbete både med försvarsalliansen Nato och, efter 1993, med Europeiska unionen.
Västeuropeiska unionen | ||||
| ||||
Västeuropeiska unionens flagga | ||||
Huvudsäten | Bryssel | |||
Officiella språk | engelska, franska | |||
Statsskick | militär allians | |||
Grundfördrag | ||||
VEU-fördraget | 23 oktober 1954– 30 juni 2011 | |||
Bildandet av Europeiska unionen den 1 november 1993 var början på slutet för Västeuropeiska unionen. I och med Amsterdamfördraget, som trädde i kraft 1999, överfördes flera delar av VEU:s funktioner och verksamheter till EU. Flera av VEU:s funktioner övertogs av Europeiska försvarsbyrån (EDA). Andra uppgifter övertogs av Europeiska unionens satellitcentrum och Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier.
Den 1 december 2009 trädde Lissabonfördraget i kraft, vilket innebar att VEU:s kollektiva försvarsklausul även fördes in i EU:s fördrag. Mot bakgrund av detta meddelade presidiet i VEU:s ständiga utskott den 31 mars 2010 att organisationen hade fullföljt sin historiska uppgift och att medlemsstaterna kollektivt hade dragit sig ur Brysselfördraget. Organisationen avvecklades därefter i enlighet med fördraget.[1] De sista delarna av Västeuropeiska unionens verksamhet upphörde den 30 juni 2011, och övertogs av Europeiska unionens satellitcentrum den 1 juli 2011.[2][3][4] Därmed var VEU:s verksamhet fullt integrerad i EU.