Simon Antoine Jean L'Huilier
From Wikipedia, the free encyclopedia
Simon Antoine Jean L'Huilier, även skrivet Lhuilier, född den 24 april 1750 i Genève, död den 28 mars 1840 i samma stad, var en schweizisk[6] matematiker.
Simon Antoine Jean L'Huilier | |
Simon Antoine Jean L'Huilier, Lhuilier, Simon Antoine Jean – Principiorum calculi differentialis et integralis expositio elementaris, 1795 – BEIC 749741.jpg. | |
Född | 24 april 1750[1][2] Genève[3][4] |
---|---|
Död | 28 mars 1840[1][5][2] (89 år) Genève[3][4] |
Medborgare i | Republiken Genève[3] och Schweiz |
Sysselsättning | Matematiker[3] |
Arbetsgivare | Genèves universitet (1795–1823)[3] |
Utmärkelser | |
Fellow of the Royal Society | |
Redigera Wikidata |
Hans föräldrar, guldsmeden och juveleraren Laurent och dennes andra maka Suzanne-Constance f. Matte, var hugenotter och familjen L'Huilier kom ursprungligen från Mâcon (men de fick fly efter att ediktet i Nantes upphävts 1685 och kom 1691 till Genève).
L'Huilier blev tidigt intresserad av matematik, studerade vid den kalvinistiska akademin under Eulers elev Louis Bertrand (matematik) och Georges-Louis Le Sage (fysik). Genom den senares försorg fick L'Huilier sin första anställning som privatlärare i en familj.
Genom Le Sages tidigare elev Christoph Pfleiderer, professor vid militärakademin i Warszawa, kom han att delta i en tävling som utlysts för att finna de bästa författarna till läroböcker för polska skolor (tidigare hade undervisningen skett på latin), varvid han utsågs att skriva läroboken i matematik (vilket blev tre delar i polsk översättning). Den polske prinsen och tidigare tronpretendenten Adam Kazimierz Czartoryski, som varit inblandad i lärobokstävlingen, var så imponerad av L'Huiliers arbete att han 1777 anställde denne som privatlärare på sitt palats i Puławy.
L'Huilier stannade vid palatset i elva år och skrev flera matematiska artiklar under denna tid, bland dem ett vinnande bidrag, Exposition élémentaire des principes des calculs supérieurs (1787), till en tävling utlyst av akademin i Berlin 1784 i vilket han införde "lim" som beteckning för gränsvärde.[7][8]
Revolutionsåret 1789 återvände L'Huilier till Genève, men fann situationen så instabil att han for till Tübingen, där Pfleiderer nu var professor. När Louis Bertrands professur i Genève upphörde 1795, utsågs L'Huilier som efterträdare - en tjänst han behöll till pensioneringen 1823.
1795 gifte han sig med Marie Cartier och paret fick två barn.
Simon L'Huilier utsågs till Fellow of the Royal Society den 5 maj 1791.[9] Han var även ledamot av vetenskapsakademierna i Berlin och Göttingen, korresponderande ledamot av vetenskapsakademin i Sankt Petersburg samt hedersprofessor vid Universitetet i Leiden.[10]