Shogun
titel i feodala Japan fram till 1868 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Shogun (japanska: 将軍?, shōgun), egentligen sei'i taishōgun (征夷大将軍), "fältherre som kväser barbarer", var en japansk titel som ursprungligen användes för att beteckna fältherrar som på kejsarens uppdrag genomförde fälttåg mot Japans ursprungsbefolkning, ainu.
- För andra betydelser, se Shogun (olika betydelser).
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Från 1192 till 1868 (med vissa undantag, exempelvis 1333-1336) kom titeln att användas som en beteckning för Japans högsta militära befälhavare (periodvis landets de facto-härskare). Titeln kampaku användes mellan 1585 och 1598.