Roanoke-kolonin
From Wikipedia, the free encyclopedia
Roanoke-kolonin var den första brittiska kolonin i "den nya världen", grundad på Roanoke Island i nuvarande Dare county, North Carolina i USA, i ett försök att etablera en permanent engelsk bebyggelse i Virginia-kolonin under det sena 1500-talet.
Roanoke-kolonin | ||||
Roanoke Colony (Engelska) | ||||
| ||||
Huvudstad | ||||
Språk | Engelska | |||
Religion | Anglikansk kristendom | |||
Statsskick | Konstitutionell monarki | |||
Bildades | 1585
| |||
Upphörde |
| |||
Sir Walter Raleigh fick tillåtelse av Drottning Elisabet I av England att starta en koloni i "Virgina" (vilket vid den tiden syftade på alla landområden England gjorde anspråk på, motsvarande hela amerikanska östkusten norr om Florida.) Villkoret var att en fast koloni skulle grundas inom tio år annars förlorades rättigheten att kolonisera. Mellan 1585 och 1587 lämnades grupper av kolonister på platsen för att etablera kolonin. Den sista gruppen som lämnades försvann efter en treårsperiod utan förnödenheter från England vilket ledde till mysteriet känt som "den försvunna kolonin" (en: The Lost Colony).