Paus (släkt)
From Wikipedia, the free encyclopedia
Paus (även de Paus och von Paus) är en norsk och svensk ämbetsmanna-, patricier- och adelssläkt som först framträdde som prästsläkt i Oslo på 1500-talet.[1][2][3][4] De två prästerna och bröderna Hans (1587–1648) och Peder Povelsson Paus (1590–1653), som uppenbarligen hade bakgrund i eliten i 1500-talets Oslo, har länge varit kända som familjens äldsta säkra stamfäder. Enligt genealogen S.H. Finne-Grønns bok Slekten Paus[1] är brödernas farfar och släktens äldsta kända man med all sannolikhet Hans Olufsson (död 1570), som var präst i Norge under reformationstiden och som hade hög adlig (riddares) rang i kraft av sin ställning som kanik vid Mariakyrkan i Oslo, den kyrkan som var säte för riksstyret i Norge. Släkten är den enda kända nulevande släkten som härstammar från den medeltida staden Oslo som brann ner 1624.
Paus | |
Vapen | |
Familjemedlemmar från 1600-talet till 2000-talet: prästen Hans Povelsson Paus; Aase Paus; redaren Ole Paus; sångaren Ole Paus; Helvig Paus; greve Christopher Paus; landshövding Christian Cornelius Paus; advokaten George Wegner Paus; advokaten Henrik Johan Paus och Hedevig Paus (Ibsens mormor) | |
Ursprung | Oslo |
---|---|
Stamfar | Prästbröderna Hans (1587–1648) och Peder Povelsson Paus (1590–1653) |
Sätesgård | Herresta herrgård, Näsbyholms säteri |
Adlad | 1500-talet; 1923 av påven Pius XI |
Ointroducerad adel i Sverige | |
Värdighet | Grevlig ätt |
Dagens släkt härstammar från den yngste av bröderna, kyrkoherde i Kviteseid och prost i Øvre Telemark, Peder Povelsson Paus (1590–1653). Under 1600- och 1700-talet var släkten bland de främsta inom den regionala eliten, den s.k. ämbetsaristokratin, i Øvre Telemark, som kyrkoherdar, häradshövdingar och andra ståndspersoner. Från 1800-talet har många medlemmar varit skeppsredare, grosshandlare, godsägare och affärsmän i Norge och från början av 1900-talet även i Sverige. Tidigare fanns det t.ex. flera familjeägda rederier i Skien och Drammen, stålgrossistföretaget Ole Paus och industrikoncernen Paus & Paus i Norge; familjemedlemmar har även ägt flera andra stora industriföretag i Norge och en gren av familjen är delägare i rederierna Wilh. Wilhelmsen och Wallenius Wilhelmsen. Andra släktmedlemmar har varit läkare, advokater, diplomater och officerare.
Släktens mest kända ättling är dramatikern Henrik Ibsen; båda föräldrarna tillhörde familjen i biologisk eller social mening och den var deras närmaste släktingar. Ibsen använde flera familjemedlemmar som förebilder för litterära personer eller döpte dem efter familjemedlemmar, och motiv i flera av Ibsens dramer – särskilt Peer Gynt, Gengångare, En folkefiende, Vildanden, Rosmersholm och Hedda Gabler – inspirerades av familjetraditioner i familjekretsen Paus–Altenburg–Ibsen. Familjen Paus har fått omfattande behandling i Ibsenforskningen, och Jon Nygaard har hävdat att framväxten av "den nya puritanska ämbetsmannastaten [med] andan av ämbetsmän och förvaltarskap från Övre Telemark, familjen Paus" är ett huvudtema i Ibsens verk.[5] Till släkten hör även vissångaren Ole Paus och komponisten Marcus Paus.
Familjemedlemmar har sedan tidigt 1900-tal ägt sex herrgårdar i Sverige. En gren av ätten äger de två herrgårdar Herresta och Näsbyholm i Södermanland; denna gren härstammar från Herman Paus och grevinnan Tatiana Tolstoy, Leo Tolstojs barnbarn. Även Trystorp, Närsjö gård, Ejratal och Kvesarums slott har tillhört familjemedlemmar. Godsägaren och kammarherren Christopher Tostrup Paus, som flyttade till Sverige 1914, förlänades 1923 av påven Pius XI grevlig värdighet.[4] Familjemedlemmar bosatta i Italien och Österrike-Ungern skrev familjenamnet de Paus och von Paus från 1890-talet.