Ministerierättegången
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ministerierättegången (tyska Wilhelmstraßenprozess) var den elfte och näst sista av Nürnbergrättegångarna. Dess officiella namn var The United States of America vs. Ernst von Weizsäcker et al.
Bland de 21 åtalade i denna rättegång befann sig åtta ledande tjänstmän, bland annat de som varit ansvariga för deportationen av judar i Ungern. I gruppen ingick även företrädare för banker, industrier och de som legat bakom eller deltagit i fyraårsplanen och några som tillhört rikskansliet (Reichskanslei) och andra ministerier, som haft det övergripande ansvaret för bland annat Waffen SS.[1]
Anklagelseakten innehöll bland annat brott mot mänskligheten, planering och ledning av invasion och angreppskrig, mord och misshandel av krigsfångar, förbrytelser mot tyska medborgare på politiska, religiösa och rasistiska grunder. Domare var fyra domare och jurister från USA. En av de biträdande åklagarna var Robert Kempner, som själv lämnat Tyskland under 30-talet efter förföljelse och bosatt sig i USA fram till 1945, då han återvände till Tyskland och biträdde i alla rättegångarna.
Rättegången som följde var den mest omfångsrika av alla. Under 169 dagars förhandling hörde man de tilltalade och gick igenom över 9 000 dokument, bland dem protokollet från Wannseekonferensen. Rättegången pågick från den 6 januari 1948 till den 13 april 1949.