Ländryggssmärta
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ländryggssmärta definieras som smärta någonstans i området mellan nedersta revbenet och de nedre glutalvecken.[1] Akuta ländryggsbesvär kallas ryggproblem som varat kortare tid än 6 veckor. Besvär som pågått mellan 6 och 12 veckor kallas subakuta och när de pågått längre än 12 veckor kallas de långvariga (tidigare kroniska)[1]
Ryggsmärta | |
Latin: dorsalgia, dorsodynia | |
Ryggraders kurvatur skiljer sig över olika områden. Detta har innebörd för vilka skador som är vanligast i vilka regioner. | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | M54 |
ICD-9 | 724.5 |
DiseasesDB | 15544 |
Medlineplus | 007425 |
MeSH | svensk engelsk |
Det beräknas att cirka 4 av 5 vuxna individer haft ländryggsbesvär någon gång i livet. Ryggbesvär är vanligast i åldrarna mellan 35 till 55 år. Cirka 75% av de som haft akuta besvär uppges få recidiv. Även om akuta besvär vanligen går över av sig själva beräknas 2–7% få långvariga besvär.[1]
Fortfarande är ryggproblem, tillsammans med nackproblem det diagnosområde som tillsammans med psykiatriska diagnoser orsakar mest sjukfrånvaro i Sverige.[1]
Ryggsmärta är beskrivet mycket tidigt i historien, men först på 1930-talet insåg man sambandet mellan den vanligaste ryggsmärtan och påverkan på strukturer i ryggraden samt diskbråck.[2] Innan dess ansågs oftast ryggsmärta vara reumatisk och ännu längre tillbaks trodde man att den skapades av onda andar.[2] Fram till 1980-talet ansågs den bästa behandlingen vara vila, vilket man idag avråder från.[2]