Jordens magnetfält
From Wikipedia, the free encyclopedia
Jordens magnetfält kan modelleras av en magnetisk dipol placerad i jordens medelpunkt. Där dipolens axel träffar jordytan ligger jordens geomagnetiska poler. Som visas i figuren skiljer sig de geomagnetiska polerna från de geografiska polerna, som definieras av jordens rotationsaxel. Avvikelsen uppgår till omkring 9,6 grader.
Dipolmodellen för jordens magetfält är inte prefekt, och de geomagnetiska polerna skiljer sig därför från jordens magnetiska poler. De definieras som de punkter på jordytan, där magnetfältet är vertikalt. De magnetiska polerna är inte antipodiska, och en rät linje mellan dem går därför inte genom jordens medelpunkt. Däremot kan de magnetiska polerna bestämmas genom mätningar på jordytan, vilket inte är möjligt för de geomagnetiska. Dessa är i stället framräknade ur satellitmätningar av jordens yttre magnetfält.
Rent fysikaliskt är den magnetiska pol som finns nära nordpolen en magnetisk sydpol, eftersom en magnetisk nordpol dras mot den. Av samma anledning finns i fysikalisk mening jordens magnetiska nordpol vid sydpolen. I dagligt tal menar man dock magnetpolen vid nordpolen om man säger "magnetiska nordpolen" och tvärtom.
Fältets existens kan troligen förklaras med dynamoteori. Det magnetiska fältet sträcker sig tiotusentals kilometer ut i rymden och bildar där magnetosfären.