Georg Carl von Döbeln
svensk friherre och generallöjtnant / From Wikipedia, the free encyclopedia
Georg Carl von Döbeln, född 29 april 1758 på Stora Torpa i Segerstads socken, Västergötland, död 16 februari 1820 i Stockholm, var en svensk friherre och militär, mest känd för sin tid som befälhavare för de svenska trupperna under det finska kriget 1808−1809.
Georg Carl von Döbeln | |
---|---|
Georg Carl von Döbeln. Porträtt av okänd konstnär. | |
Yrke | Militär |
Militärtjänst | |
I tjänst för | Frankrike Sverige |
Tjänstetid | 1778−1820 |
Grad | Generallöjtnant (1813) |
Enhet | Sprengtportens värvade regemente La Marcks tyska regemente Savolax lätta infanteriregemente Västgöta-Dals regemente Skaraborgs regemente |
Befäl | Norra skånska infanteriregementet Nylands infanteriregemente |
Slag/krig |
|
Utmärkelser | Kommendör med stora korset av Kungl. Svärdsorden (KmstkSO) Riddare med stora korset av Kungl. Svärdsorden, första klassen (RmstkSO1kl) |
| |
Personfakta | |
Född | 29 april 1758 Stora Torpa, Segerstads socken, Västergötland, Sverige |
Åtalad | Orderbrott |
Dom/straff | Arkebusering (ändrades till 1 års fängelse i Vaxholms fästning) |
Död | 16 februari 1820 (61 år) Stockholm, Sverige |
Begravd | Sankt Johannes kyrka, Stockholm |
Släkt | |
Frälse- eller adelsätt | von Döbeln |
Far | Johan Jacob von Döbeln |
Mor | Anna Maria Lindgren |
Släktingar | Johan Vilhelm von Döbeln (syssling) |
Familj | |
Gift | 28 mars 1810 Stockholm, Sverige |
Make/maka | Christina Ullström |
Barn | Napoleon von Döbeln (1802–1847) |
Friherrliga ätten von Döbelns vapen |
Döbeln inledde sin militära bana som fänrik i den svenska armén. Under 1780-talet trädde Döbeln i fransk militärtjänst som både kapten och adjutant och deltog i en militärexpedition i Indien. Som svensk kapten deltog Döbeln i Gustav III:s ryska krig 1788–1790. Han utmärkte sig under slaget vid Porrassalmi, där han blev svårt sårad i pannan och tvingades bära ett svart pannband resten av livet. Under fredsåren befordrades han till överste och blev en framgångsrik lanthushållare innan han blev utsedd till brigadchef i det finska kriget. Under 1808 års fälttåg deltog Döbeln i en motoffensiv mot den ryska invasionsarmén i Österbotten. Hans trupper deltog med utmärkelse i fältslagen vid Pyhäjoki, Siikajoki, Nykarleby, Lappo, Kauhajoki och Jutas. Följande år utsågs han till befälhavare på Åland och i Norrland. Genom förhandlingar och taktiska reträtter lyckades han rädda Stockholm och Västerbotten från överväldigande ryska trupper. Hans förtjänster under kriget medförde befordran till generallöjtnant och att han förärades Svärdsordens stora kors och titeln som friherre. Under det sjätte koalitionskriget blev Döbeln avsatt som befälhavare efter att han emot överbefälhavaren Karl Johans order avdelat trupper för att undsätta den belägrade staden Hamburg. På Döbelns eget bevåg ställdes han inför krigsrätt och dömdes till arkebusering, men genom Karl Johans inflytande blev han i stället fängslad under ett halvår på Vaxholms fästning. Vid hans sista år i livet arbetade han som ordförande för krigshovrätten (densamma som tidigare dömde honom till döden).
Döbelns insatser under det finska kriget har uppmärksammats av senare generationers svenskar, vilka genom äreminnen och ett flertal skrifter upphöjde Döbeln som en krigshjälte och en samlande symbol för samhörigheten mellan Sverige och Finland. Under sin samtid har Döbeln beskrivits som en handlingskraftig, äregirig, hetlevrad och principfast general som visade stor omsorg om sina soldater. Hans frimodiga uttalanden stod oftast i kontrast till såväl överordnade som makthavare, vilket gjorde honom utstött som en rabulist. Hans liv har skildrats i kulturella verk såsom hjältedikten Döbeln vid Jutas (1848) av Johan Ludvig Runeberg och dramafilmen General von Döbeln (1942) av Olof Molander.