Elisabet av Ungern
From Wikipedia, the free encyclopedia
Elisabet av Ungern, även Elisabet av Thüringen, född 7 juli 1207 i Sárospatak i Ungern, död 17 november 1231 i Marburg i Tyskland, var en ungersk lantgrevinna och franciskantertiar. Hon vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Hennes minnesdag firas den 17 november (tidigare 19 november).
- För hertiginnan av Böhmen, se Elisabet av Ungern (hertiginna av Böhmen).
Snabbfakta Bekännare, Född ...
Sankta Elisabet av Ungern | |
Sankta Elisabet av Francisco de Zurbarán | |
Bekännare | |
---|---|
Född | 7 juli 1207 Sárospatak, Ungern |
Död | 17 november 1231 (24 år) Marburg, Tyskland |
Vördas inom | Romersk-katolska kyrkan |
Helgonförklarad | 27 maj 1235, Perugia av Gregorius IX |
Helgedom | Elisabethkirche, Marburg |
Helgondag | 17 november |
Attribut | Avbildas med krona bärande rosor i sitt förkläde; givande allmosor åt fattiga |
Skyddshelgon för | Sjuksköterskor; brudar; spetsmakare |
Stäng
Elisabet (Erzsebet) var dotter till kung Andreas II av Ungern (1175–1235) och hans hustru Gertrud av Andechs-Meran (mördad 1213). Elisabet blev änka när hon fortfarande var ung. Hon gav sin rikedom till de fattiga och lät bygga sjukhus och blev därför en symbol för kristen välgörenhet. Hon är skyddshelgon för sjukhus, sjuksköterskor, bagare, brudar, grevinnor, döende barn, landsflyktiga, hemlösa, spetsknypplare, tertiarier och änkor.