Digerdöden i Italien
From Wikipedia, the free encyclopedia
Digerdöden i Italien ägde rum 1347–1348.[1] Den italienska halvön var den första del av det katolska Västeuropa som drabbades av digerdöden, och den gjorde ett stort intryck på samtiden. Dess ankomst innebar en chock eftersom Italien till skillnad från de övriga delarna av Europa var totalt oförberedd på utbrottet.
Del av | digerdöden | |
---|---|---|
Aspekt av | Italy in the Middle Ages, digerdöden | |
Land | Italien | |
Startdatum | 1347 | |
Slutdatum | 1348 |
Digerdöden i Italien är också mer väldokumenterad än i något annat land. Många berömda samtida vittnesmål finns bevarade, bland dem Giovanni Boccaccio, Marchionne di Coppo Stefani och Agnolo di Tura. Det urbana och välorganiserade Norditalien med dess stadsrepubliker hade Europas mest utvecklade förvaltningsorganisation, och dess bevarade dokument har också gett gott underlag till forskning.
De italienska stadsstaternas preventiva motåtgärder mot pesten resulterade så småningom i utvecklingen av den moderna karantänlagstiftningen.[1]