Bismarck (släkt)
familj / From Wikipedia, the free encyclopedia
Bismarck (ursprungligen Bismark) är en gammal tysk adelssläkt från Altmark i Brandenburg, där den upptog namnet efter staden Bismark i Stendal dit släkten mycket tidigt inflyttat och där den efterhand erhöll stort inflytande och anseende.
Bismarck (släkt) | |
Sigill | |
Furstligt vapen från 1873 | |
Känd sedan | 1270 |
---|---|
Ursprung | Altmark i Brandenburg |
Stamfar | Herebordus från Bismark |
Sätesgård | slottet Burgstall |
Synonym | Bismark |
Adel i Tyskland | |
Namn | Bismarck |
Naturaliserad | Tysk uradel |
Den äldste kände medlemmen är Herebordus från Bismark, död omkring 1280, vilken 1270 var gillesålderman i Stendal. Hans sonsons son Nikolaus "Klaus" von Bismar (död 1377) erhöll 1345 tillsammans med sina bröder slottet Burgstall i kommunen Burgstall av markgreven Ludvig av Brandenburg, varigenom släkten uppgick i den feodala slottsadeln. 1562 tillbytte sig kurfursten Joakim II av Brandenburg släktgodset Burgstall av ståthållaren i Altmark, Friedrich von Bismarck (1516-1586) som därvid i stället erhöll godsen Schönhausen, Fischbeck, Crevese med flera.
Hans båda söner, Pantaleon von Bismarck (1539-1604) och Ludolf von Bismarck (1541-1590) gav upphov till släktens huvudlinjer, Bismarck-Crevese och Bismarck-Schönhausen.
Till linjen Bismarck-Schönhausen hörde Otto von Bismarck som 1865 erhöll preussisk grevevärdighet och 1871 titeln furst Bismarck med primogenitur. Andra förgreningar av ätten Bismarck har uppkommit genom de grevliga husen von Bismarck-Bohlen (1818), von Bismarck-Osten (1906), von Bismarck-Schierstein (1818) och von Bismarck (den badensiska eller rhenska grenen, 1816).
De båda sistnämnda grenarna är numera utslocknade.