Baryton (bleckblåsinstrument)
bleckblåsinstrument / From Wikipedia, the free encyclopedia
Baryton, barytonhorn eller barytontuba, är ett bleckblåsinstrument som tillhör instrumentfamiljen saxhorn. Barytonet uppfanns år 1843 av Adolphe Sax, och är stämt i B♭. Tonomfånget är detsamma som på ett eufonium eller en trombon. En person som spelar baryton kallas barytonist.
Notera att man inom svensk militärmusik med "baryton" oftast avser eufonium, och i de fall både bariton- och eufoniumstämma finns brukar båda stämmor spelas på antingen eufonium eller ventilbasun. I USA kan "baritone" och "baritone horn" avse eufonium, eftersom instrumentet baryton inte är lika vanligt förekommande där som i Storbritannien, och man har inte lika stort behov av att skilja begreppen åt.
Ett modernt baryton har antingen tre eller fyra pistong- eller rotorventiler. Fördelen med att ha fyra ventiler är att man inte är lika begränsad i det låga registret, men existensen av den fjärde ventilen sker till viss del på bekostnad av intonation. De som anser att den fjärde ventilen är överflödig tycker ofta att den ändå inte tillför något eftersom man som barytonist sällan spelar i det extra utvidgade låga registret och väljer därför ett treventiligt baryton med bättre intonation. Samma dilemma uppstår hos eufonium med tre kontra fyra ventiler, men där har man löst problemet med en "trigger" på huvudstämbygeln som kompenserar den förlorade intonationen. Barytonets begränsade storlek omöjliggör installation av en trigger med dagens teknik.
I Sverige används baryton idag mest inom brassband, och kan i sällsynta fall synas inom militärmusik - även om det var vanligare förr. I USA är det vanligt förekommande i skol- och universitetsorkestrar (blåsorkestrar). I Tyskland är det med i standardinstrumenteringen för blåsorkester, men då skiljer de sig markant från de brittiska barytonen: de har rotorventiler istället för pistongventiler och instrumentkroppen är svagt böjd snarare än rak (därav smeknamnet "bananhorn").