Arbetslöshet
From Wikipedia, the free encyclopedia
Arbetslöshet är när en person inte har ett arbete och samtidigt ägnar sig åt aktivt jobbsökande. I statistiska sammanhang definieras en person som arbetslös om denne är i arbetsför ålder (vanligen 15-75), saknar betalt arbete, är tillgänglig för att arbeta, och antingen aktivt söker efter arbete eller väntar på ett arbete som snart ska börja.[1] Även personer som är i utbildning betraktas enligt ILO:s internationella riktlinjer som arbetslösa om de saknar arbete, är tillgängliga för att arbeta och söker arbete.
Arbetskritiker kritiserar synen på arbete som någonting en person "måste" ägna sig åt för att ha rätt att leva ens ett rimligt liv.[2]
Ordet arbetslöshet används också ofta för att beteckna andelen av alla personer i arbetskraften som är arbetslösa. Att vara i arbetskraften innebär att man antingen är arbetslös eller sysselsatt. Ett annat mer sällan använt ord för att beskriva samma andel är det "relativa arbetslöshetstalet".
Inom politiken är arbetslösheten i ett land ofta en av de frågor som debatteras mest. Många länder har under 1900-talet utvecklat olika former av bidrag och socialförsäkringar för de arbetslösa.[3]
Rätt till arbete och skydd mot arbetslöshet är en mänsklig rättighet.
” | Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet. | „ |
– Artikel 23.1 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna |